Denna snapsvisa lämpar sig bäst något senare under julmåltiden när såväl strupar som sångröster arbetat upp en viss rutin, och där rytm och engagemang är viktigare än tonsäkerhet. Denna snapsvisa har även visat sig mycket passande till en senare julvickning där man samlas i köket för att gnaga på det sista resterna av revbensspjället och ett par skivor av det rökta renköttet. 

P.S. För vänsterhänta är det högst tillåtet att hålla snapssglaset i vänster hand trots att man i texten sjunger att man vill höja höger arm och ropa skål. D.S.